Trädgårdar i dalarna
Blåklocka



Garpenbergs Herrgård
Garpenbergs Herrgård

Linnés Bröllopsstuga
Linnés Bröllopsstuga

Karlfeldtsgården i Karlbo
Karlfeldtsgården i Karlbo

Skriv ut

Historia

Bergsmännens trädgårdar
Bergsmännen vid Kopparberget har under stormaktstiden en ekonomiskt betydande roll. De vill naturligtvis manifestera sin ställning och bygger gårdar och trädgårdar kring Kopparberget. Det är inte lätt att bo och odla i närheten av gruvan på grund av luftföroreningar och miljöförstöring, så bergsmännen flyttar sina bopålar på behagligt avstånd från roströk och kalhyggen. En bergsman är i allmänhet en bonde med bergsbruket som binäring, för att få en extra inkomst.

Influensen från Nordtyskland är vid denna tid stark och trädgårdarna präglas av den germanska senrenässansen och ungbarocken. Barockens trädgårdar utvecklas i Frankrike i mitten av 1600-talet och bli stilbildande i Europa i ca 100 år. En barockträdgård bygger på ett rätvinkligt axelsystem med långa vyer över kanaler och dammar och geometriskt klippta buskar och alléträd. Också bland bergsmännen är det mode med ståndsmässiga trädgårdsanläggningar kring bergsmansgårdarna, utformade enligt tidens ideal. Där marken är kuperad bygger man terrasser och varje avdelning avgränsas av en stenmur. Gångarna är raka och har vanligtvis blomsterrabatter vid sidorna.

Ett tiotal anläggningar finns i regionen som alla följer samma mönster. Kärnan i anläggningarna är en terrasserad fruktträdgård, i anslutning till manbyggnaden. Intill fruktträdgården finns dammar, humlegård samt köksträdgård och trädgårdarna anläggs ofta på platser med vacker utsikt. Stora Hyttnäs och Gamla Staberg följer detta mönster liksom gårdarna vid Källslätten, Vassbo, Puttbo och Linnés bröllopsstuga.

Bruksherrgårdarnas trädgårdar
Under 1700- och 1800-talet uppförs ett stort antal bruksherrgårdar i Dalarna med vid geografisk spridning, från Avesta i söder till Furudal i norr. Till skillnad från bergsmannen lever brukspatronen och hans anställda nästan uteslutande av järnhanteringen. För husbehov odlar man dock vanligtvis den omgivande marken.

Någon form av trädgård och park anläggs ofta i anslutning till mangårdsbyggnaden, ibland efter engelska parkideal. Den engelska parken uppstår i opposition mot den franska barockträdgårdens stränga former. Inspirationen till denna är det engelska pastorala beteslandskapet. Typiskt är slingrande stigar, oregelbundna vattenytor och vegetationsdungar. Denna trädgårdsstil slår igenom under senare delen av 1700-talet och blir snart dominerande. Man använder den vid nyanläggningar, men bygger även om gamla ärevördiga trädgårdar i renässans- och barockstil. Man bereder plats för anläggningar som med små kullar, dalsänkor och slingrande bäckar med högvälvda broar försöker ge intryck av naturliga pastorala landskap. Långa och vackra utsikter liksom växlingar mellan ljus och skugga eftersträvas. Starka kontraster får framträda i växtgruppernas form och färg.

Vid de flesta bruk är intresset stort för alléer och längs uppfartsvägarna planteras träd. Allén, en mittaxel i ett vägsystem, där nyttoträdgården och bruksgatan med smedsbostäder och andra byggnader infogas. Ofta finns trädgårdar insprängda bland bebyggelsen och man anlägger kålgårdar och små täppor. Brukspatronens trädgård kan vara desto större med flera anställda. Ofta omges hela bruksanläggningen av en stenmur eller ett staket med prydliga grindstolpar vid alla infarter.

Allmogeträdgårdar
I Dalarna där det var långt mellan gårdarna och i de skogrika trakterna med sämre odlingsjord fanns förr ofta inte mycket till trädgård. Detta var tydligare ju längre norrut man kom. Först efter det laga skiftet då byarna sprängdes och gårdarna flyttades ut började man anlägga riktiga trädgårdar. Dessförinnan användes gårdstomten mest som arbetsyta. I Dalarna var det inte ovanligt att laga skiftet skedde sent, vilket också innebar att trädgårdskulturen slog igenom senare där än söderut i landet.

Under 1700-talet och en bit in på 1800-talet var byarna fortfarande oskiftade och gårdarna låg splittrade och utspridda runt bygatan med ytterst begränsad tillgång till odlingsmark intill boningshusen, varken för köksväxter eller för prydnadsväxter. Tomtmarken brukades vid denna tid främst som slåtteräng. Bortsett ett vårdträd och något enstaka fruktträd, humlegård och nödvändiga läkeväxter, var de flesta gårdstomter relativt kala. Vad vi idag brukar mena med allmogeträdgård fanns ännu inte.

Slåtterängen och lövängen kan betraktas som bondens ursprungliga trädgård och de rika blomsterängarna dominerade den odlade marken i det gamla allmogesamhället. En hel del av trädgårdens prydnadsväxter har hämtats från blomsterängarna. Till en början fick man alltså nöja sig med att ta hem och plantera vilda växter i trädgården. Det finns många exempel på välkända tidlösa trädgårdsväxter som har sitt ursprung i naturen. Det äldre tidstypiska växtmaterialet med hög artrikedom och variation vad gäller buskar, träd och örter gör allmogeträdgården till en viktig plats för insekter, fåglar och fladdermöss. Allmogeträdgården utgör ofta en refug som tillför livsmiljöer för en ansenlig mängd arter.

Köksträdgården benämndes länge kålgård och fanns vid både de större gårdarna och vid torpen. Där odlade man olika sorters kål men även rotfrukter och lök, kryddväxter och sommarblommor. Kålgården var inhägnad och ofta gemensam för flera gårdar i byn. Den behövde inte ligga i anslutning till bebyggelsen, utan placerades där väderstreck och jordmån var lämpliga.
 

Sekelskiftets trädgårdar
Arts and Crafts-rörelsen startar som en reaktion mot de historiska stilarna och de stilimiterande industriprodukter som den industriella revolutionen skapar. Rörelsen förordar hantverksföremål i stället för maskintillverkade produkter och en personlig stil i stället för de historiska stilarna. I formgivningen strävar man ofta efter lantlig idyll, och många föremål som produceras lämnas medvetet ofärdiga för att ge ett mer rustikt intryck. Den visuella miljön i hemmen ses som en sammanhållen helhet, där bruksföremål, byggnader och trädgård ges en sammanhållen genuin estetisk prägel. Många andra konstnärer, författare och intellektuella sökte sig vid denna tid från storstaden till Dalarna. Man hyllade den lantliga idyllen och sökte upplevelser i natur och trädgård. Trädgården sågs som en direkt förlängning av huset och byggdes upp av olika trädgårdsrum ofta med olika karaktär och olika teman. Man tog avstånd från den trädgårdsstil som efterliknade naturen och eftersträvade det av människohand skapade och formade. Ofta kontrasterade man och samarbetade med den vilda naturen. Materialen i trädgården skulle vara regionala vilket omfattade såväl växtmaterial som byggnadsmaterial. Trädgården utgjorde ramen för ett behagligt och naturnära liv.

 



Karlfeldtsgården
Karlfeldtsgården i Sjugare

Munthes Hildasholm
Munthes Hildasholm

Garpenbergs Herrgård
Garpenbergs Herrgård
Nätverket Trädgårdar i Dalarna Evalotta Ersson 0241-220 50